Nostalgipotpurri!
jag försöker minnas tillbaka till tiden då läsa fem sidor hemma och sedan lära sig skriva med små bokstäver var ett en timmes jobb. Jag personligen hatade högläsning, vilket jag gör idag också. Men jag kommer ihåg hur jobbigt det var att sitta där med pappa och läsa, för att sedan inse att min far inte var mycket bättre än jag själv. Nu förtiden är läxor typ: analysera en persons språkbruk och se om du kan hitta tydiga dialektala skillnader eller sociekonomiska. Eller varför inte: skriv ett filmmanus på fem minuter med en tvist som ändrar riktlinjen på fimlnens handling.
Jag vill tillbaka till tiden då man hade varit på middag hos en famlij och sedan fick åka taxi hem. och taxin han bara kör några meter innana man somnade, sen kändes det som man åkte i en evighetinnan man kom hem. Då bar pappa alltid in mig till huset, Barometergatan 45. Där blev jag väckt och tvingades borsta mina tänder, fast jag försökte slingra mig. För som alla kanske vet blir man ju så pigg av att borsta sina tänder och allt jag ville var att somna om.
Jag saknar tiden innan man började bli nostalgisk och tänkte tillbaka på saker. När man bara levde i nuet och kanske ibland lite i framtiden. Men man drömde aldrig tillbaka för man visste att den platsen och tiden var redan paserad och oviktig. Tiden innan .
Tiden då man planerade flera dagar i förväg om man skulle ner på stan och då tog man med sig pengar till skolan, sen skulle man ju åka buss helt själv med bara sin kompis. Då åkte min buss alltid förbi en högstadieskola där riktigt stor, högjudda och vuxna barn klev på. det var lite otäckt för man viste ju aldrig vad som kunde hända de femton minutrarna man satt på bussen bredvid sin bästa vän med femtio kronor i plånboken i en buss fylld med människor man inte kände. det var ett äventyr utan dess like. Bussresan hem var inte lika farlig, man hade blivit lite varm i kläderna och nu spenderade man resan hem med att kolla på sina inköp. Prydnadssaker, oftast.
Adjökens Adjö
Jag vill tillbaka till tiden då man hade varit på middag hos en famlij och sedan fick åka taxi hem. och taxin han bara kör några meter innana man somnade, sen kändes det som man åkte i en evighetinnan man kom hem. Då bar pappa alltid in mig till huset, Barometergatan 45. Där blev jag väckt och tvingades borsta mina tänder, fast jag försökte slingra mig. För som alla kanske vet blir man ju så pigg av att borsta sina tänder och allt jag ville var att somna om.
Jag saknar tiden innan man började bli nostalgisk och tänkte tillbaka på saker. När man bara levde i nuet och kanske ibland lite i framtiden. Men man drömde aldrig tillbaka för man visste att den platsen och tiden var redan paserad och oviktig. Tiden innan .
Tiden då man planerade flera dagar i förväg om man skulle ner på stan och då tog man med sig pengar till skolan, sen skulle man ju åka buss helt själv med bara sin kompis. Då åkte min buss alltid förbi en högstadieskola där riktigt stor, högjudda och vuxna barn klev på. det var lite otäckt för man viste ju aldrig vad som kunde hända de femton minutrarna man satt på bussen bredvid sin bästa vän med femtio kronor i plånboken i en buss fylld med människor man inte kände. det var ett äventyr utan dess like. Bussresan hem var inte lika farlig, man hade blivit lite varm i kläderna och nu spenderade man resan hem med att kolla på sina inköp. Prydnadssaker, oftast.
Adjökens Adjö
Melodifestivalen ! ett måste enligt svenska seder och bruk.
Jag vill inte vara en partypooper och dissa en kväll med alkohol ( bacardi breezer tropical watermelon) och trevligt umgänge, men när det är melodifestivalen är jag den hetrosexuella och kvinliga versionen av Christer Björkman. Jag måste bänka mig framför teven minst tio minuter innan festivalen går av stapeln och jag måste läsa på om alla bidrag innan. Bunkra upp för en och en halv timme framför teven, och jag skiter i om jag är med eller utan sällskap för det här är en fråga om sveriges musikansikte utåt, pinsamt nog!
uppdatering senare för nu har Look redan börjat marchera in på arenan.
okej, jag kan ta att Froda inte gick vidare, trots min patriotiska intällning till allt som har med västerås att göra. Sorgligt men sant. Men Linda Bengtzing stavas MEDIAHORA! hon förtjänar varje bokstav i ordet, för den kvinnan är så mediakåt att jag är chokad över att hon inte får fontänorgasm på scenen. I och gör sig var Mario dansaren som var med i Flor Filler, kom tvåa och bara råkar vara ... västeråsare bakrundsdansare i kilt, men jag tycker han sålt sin skäl och fått en gris i en säck. För den kvinnan tro mig har ingen spegelbild.
Björn Gustafsson är mannen på allas läppar, och jag skulle inte banga på att vara på hans. Sådant jälva publikfrieri och vad svarar svenska folket: JA! och JA, JA , JA för ojojoj han bara göder oss med bra humor.
Nej nu ska jag njuta av mit sällskap, Hilda, relativt goda chips och en Hugh Grant film. Gillar inte honom men han är väl värd en andra chans, trots att Carola också råkar vara det. Men men inga sura minar.
Adjökens Adjö!
uppdatering senare för nu har Look redan börjat marchera in på arenan.
okej, jag kan ta att Froda inte gick vidare, trots min patriotiska intällning till allt som har med västerås att göra. Sorgligt men sant. Men Linda Bengtzing stavas MEDIAHORA! hon förtjänar varje bokstav i ordet, för den kvinnan är så mediakåt att jag är chokad över att hon inte får fontänorgasm på scenen. I och gör sig var Mario dansaren som var med i Flor Filler, kom tvåa och bara råkar vara ... västeråsare bakrundsdansare i kilt, men jag tycker han sålt sin skäl och fått en gris i en säck. För den kvinnan tro mig har ingen spegelbild.
Björn Gustafsson är mannen på allas läppar, och jag skulle inte banga på att vara på hans. Sådant jälva publikfrieri och vad svarar svenska folket: JA! och JA, JA , JA för ojojoj han bara göder oss med bra humor.
Nej nu ska jag njuta av mit sällskap, Hilda, relativt goda chips och en Hugh Grant film. Gillar inte honom men han är väl värd en andra chans, trots att Carola också råkar vara det. Men men inga sura minar.
Adjökens Adjö!
Extras! kanske den bästa brittiska serien ever.
jag har båda säsongerna på min dator, plus jul-special avsnittet på en och en halv timme. jag skoja inte när jag säger att jag kan skratta högt, ensam, i mitt rum, sent på natten av att Sir Ian McKellen i rollen som sig själv ska förklara för karaktären Andy att han inte är en riktig trollkarl utan bara agerar och imiterar i Sagan Om Ringen.
Kanske är brittisk humor obefogat isidosatt jämtemot amrekanska lättköpta sitcoms och drama seriere med over-speaker röster. Fyfan va lättköpt jag har varit de senaste åren och bara tackat och tagit emot vilken skit som helst . Tänk er programet Freddie, med Freddie Prinze Junior som spelar en singel man som bor i sin flotta lägenhet med sin mamma, syster, systerdotter och sin bortgångna brors fru. Så jävla lättköpt, med en granne ( som spelar i Beverlyhills, Brian Austin Green) som inte har någon självrespekt, skev kvinnosyn och en intellegenskvot så låg att han skulle behöva gå om femman, med speciallärare. Jag skrattar och tycker att det är roligt. Men oj så förutsägbart och oj så lättköpta skämt.
Kanske skäms jag lite när jag som hastigast avslutar konversationen med min mormor när jag hör VÄNNER- introt( the rembrandts med I'll be there for you) men jag kan inte hjälpa det. Det är som en tumörknöl och jag vet inte om den är godartad eller inte. Samma sak gäller Scrubs, Christine, CSI, CSI NY! ojojoj lista kan göras lång, och mina tevetimmar är ruskigt långa. Kanske en timer på teven skulle hjälpa mitt beroende.
jag hittar ju bland tevetablåer och anser mig välorienderad blad teveprogram och repriser på gamla serier. Jag vill inte kasta bort den lilla talang jag har lyckats åstakomma med mycket mödosamt slit och långa dagar och nätter framför teven. Det skulle vara dumt om något. Jag gillar att kunna glänsa när det kommer till smalltalk om uppdraggranskning eller klass 9A, det är den enda gången jag har chansen. Jag kan inte idrotta eller spela instrument, om jag ens kunde ta en ren ton eller sätta ett skott från trepoängslinjen skulle jag vara nöjd. Men icka sa nicke, jag kan teve inget annat. Inte ens dator. Utan teve. Det är min talang. Kanske kan man skriva det i sitt CV!
oj oj nu var det slut
[ funderar fortfarande över något härlig avslutningsfras]
Kanske är brittisk humor obefogat isidosatt jämtemot amrekanska lättköpta sitcoms och drama seriere med over-speaker röster. Fyfan va lättköpt jag har varit de senaste åren och bara tackat och tagit emot vilken skit som helst . Tänk er programet Freddie, med Freddie Prinze Junior som spelar en singel man som bor i sin flotta lägenhet med sin mamma, syster, systerdotter och sin bortgångna brors fru. Så jävla lättköpt, med en granne ( som spelar i Beverlyhills, Brian Austin Green) som inte har någon självrespekt, skev kvinnosyn och en intellegenskvot så låg att han skulle behöva gå om femman, med speciallärare. Jag skrattar och tycker att det är roligt. Men oj så förutsägbart och oj så lättköpta skämt.
Kanske skäms jag lite när jag som hastigast avslutar konversationen med min mormor när jag hör VÄNNER- introt( the rembrandts med I'll be there for you) men jag kan inte hjälpa det. Det är som en tumörknöl och jag vet inte om den är godartad eller inte. Samma sak gäller Scrubs, Christine, CSI, CSI NY! ojojoj lista kan göras lång, och mina tevetimmar är ruskigt långa. Kanske en timer på teven skulle hjälpa mitt beroende.
jag hittar ju bland tevetablåer och anser mig välorienderad blad teveprogram och repriser på gamla serier. Jag vill inte kasta bort den lilla talang jag har lyckats åstakomma med mycket mödosamt slit och långa dagar och nätter framför teven. Det skulle vara dumt om något. Jag gillar att kunna glänsa när det kommer till smalltalk om uppdraggranskning eller klass 9A, det är den enda gången jag har chansen. Jag kan inte idrotta eller spela instrument, om jag ens kunde ta en ren ton eller sätta ett skott från trepoängslinjen skulle jag vara nöjd. Men icka sa nicke, jag kan teve inget annat. Inte ens dator. Utan teve. Det är min talang. Kanske kan man skriva det i sitt CV!
oj oj nu var det slut
[ funderar fortfarande över något härlig avslutningsfras]
Oj vad klyschigt " nu har jag en blogg"- inlägg detta kommer att bli
Om jag vann en Oscar, eller möjligtvis en Emmy för min fina webblogg skulle jag tacka Jonna Bouvin http://jbouvin.webblogg.se/ för sitt hårda arbete på min layout. Jag avskriver mig äran till hur denna blogg kom till, och ger Jonna statyetten( om det inte var så att man inte får skänka eller sälja bort den, utan att först erbjuder Academy Awards att köpa tillbaka Oscarn för 1 dollar).
Jag är rädd att det här kommer att föda ett starkt beroende eller ett tvång att skriva. Ironin i detta är att jag har skrivpass på 9 h i veckan i skolan och det går ingen nöd på mig. Om min huvudräkning var bättre skulle jag kunna ränka ut exakta hur många timmar jag har spenderat på att skriva, men den är inte vad den borde, min huvudräkning. Det här är ett bra ställe att öva på min stavning, skrivarsätt och vana, för det är dethär jag vill syssla med. Skriva- helst krönikor eller artiklar, jag satsat högt. har förövrigt sökt jobb på Stockholms City som krönikör, kanske något kommer upp här. You never know.
(här skulle ett klatschigt avslut komma som jag upprepar varje inlägg men jag måste komma på något först).
Jag är rädd att det här kommer att föda ett starkt beroende eller ett tvång att skriva. Ironin i detta är att jag har skrivpass på 9 h i veckan i skolan och det går ingen nöd på mig. Om min huvudräkning var bättre skulle jag kunna ränka ut exakta hur många timmar jag har spenderat på att skriva, men den är inte vad den borde, min huvudräkning. Det här är ett bra ställe att öva på min stavning, skrivarsätt och vana, för det är dethär jag vill syssla med. Skriva- helst krönikor eller artiklar, jag satsat högt. har förövrigt sökt jobb på Stockholms City som krönikör, kanske något kommer upp här. You never know.
(här skulle ett klatschigt avslut komma som jag upprepar varje inlägg men jag måste komma på något först).
