Idag på tåget / savannen
klockan var 16.36 tåget avgick från perrong 6. Det var en vanlig dag på savannen, solen gassade och vinden stog stilla. Jag tod en plats i skuggan. Efter 45 minuter på tåget då jag upptäckte något. Jag kände lukten av jordnötter. Som en surrikat ställde jag mig på två ben och höjde näsan i skyn, jag var tvungen att lokalisera lukten. Efter ett stunds vädrande uppfattade min syn något som såg oroväckande mycket ut som en påse slatade jordnötter. Det var kvinnan framför mig. Nu är goda råd dyra, jag måste säga till eller så kommer jag långsamt att kvävas. Men tänk om hon är ett rovdjur som väntar på reaktioner från min sida för att sedan hugga? Den risken är jag i detta tillfälle villig att ta.
Det går bra, hon är en av oss. Hon ursäktar sig och stoppar genast undan det dödliga giftet. Den här gången hade surrikat martina tur, men man vet aldrig. ännu en gång har Martina undgått faran med sin skapsinighet.
Idag blev nästan resan bokad. Det blir Alanya med gänget i Augusti. Min mormor blir så orolig när jag ska utomlands, eller utomslant som hon säger.
Top 5 fegheter
1. Rädd för att prata med folk i kassan
2. Rädd för att äta själv i en grupp av människor.
3. Rädd att prata engelska med folk
4. Rädd för människor på bussen
5. Rädd för att bli sjuk.
Igar toppade jag saker i mitt rum, glömde min inrökta farfars fotölj, den hamnar högt upp.
Adjökens Adjö
...vinden stog stilla.
Vind är luft i rörelse, så om den står stilla är den inte längre en vind utan bara stillastående luft. Om jag dessutom ska vara kinkig stavas det stod, stog är bara talspråk.
Och nu när jag är uppe i varv. Det du toppat är rädslor snarare än fegheter. Sen anser jag att människors rädsla för att sitta bredvid folk på allmäna platser bör kvalificera sig.
