martina

top 5 skaer man inte vill har få på jobbet

1. Diareé

2. Löss

3. Mens utan att kunna hindra det

4. Hiv-smittat bold i sig ( många vill inte alls ha det, ovasätt om det är på jobber eller ej)

5. Besök av sin mormor som ska skryta för sin handledare om hur duktig man är.


Adjökens Adjö

När jag var liten älskade jag att vara på pappas jobb, de hade nomligen ett helt rum fyllt med pennor och diverse kontorsartiklar. Jag frossade i markeringspennor, sudd och jungfruben. Sen flyttade kontoret och jag växte upp och blev för gammal för att vara på pappas jobb...

idag var jag på pappas jobb för att jag agerade hans personlga chafför eftersom jag var tvugen att övningsköra. Han skulle packa ihop reklamsaker med företagets logga för att sedan dela ut det till de anställda i Karlstad. det var rjöjor och muggar och golfbollar, ja allt möljigt faktist. Då fick jag den där nostalgikänslan över hur jag som liten blev överlycklig av en stiftpenna eller två.

Pappa gav mig ett USB-minne på 1Gb , sen lyckades jag få en tändare och öronproppar. JAg kände mig som ett barn igen, och fyfan jag jag var glad när jag gick där ifrån med mina gratis-saker.


Adjökens Adjö

nu är det EM-tider och nationalismen går inte obemärkt må jag säga. Jag lever dock utanför denna fotbollshets och även det har ett högt pris. Det börjar redan flera dagar i förväg, gissiningra taktik-snacket, Zlatanuttalandena-allt. Ska vi chans på att kolna Zlatan nu när dna-koperings-tekninken gått så fort fram de senaste året? Ska sverige knipa tredjepriset som i VM 94? Eller ska vi som varje år åka ut i en sketen åttondelsfinal? . Den sista fråna ställde jag migsjälv väl medveten om tendenserna baserat på resultat från de senaste tio åren av fotbollsprestationer. Men under dessa tider lider inte bara Sverige av hypernationalism utan också av minnesförlust. Varför skulle sverige vinna, eller ha en chans? visst visst många säger at vi kom långt -94, men det är inte samma spelare som -94 get over it, det var ett lyckokast. Som typ när lordi vann ESC. Inget annat.

Idag vann inte sverige, hela landet sörjer som om ett barn blivit bortrövat i en källare och jag skrattar mig lycklig som den sjuka Fritzle-pedofil jag är. Detta gör att vi närmar oss ett fiasko och allt går tillbaka till det vanliga, jag slutar leva i en värld då jag är den enda friska kvar i en DEAD OF THE DAWN-film, och svenska folket går tillbaka till "lagom är bästa" -mentalitetn den som vi alla kom att älska. 


Adjökens Adjö 

Mitt hår:

det är som ett konkret bevis på hur jag är, ena sida är ruffsig och tuffsig och lever sitt eget liv och vad jag än gör med vatten, vax och hårspray går det inte att tygla. den andra halva håller sig på plats vet sin plats och gör inga ansträngningar att bryta sin fläckfria vistelse.

Så är jag , ena sida av mig gör allt som jag vill, utan att bry mig, jag klär mig konstigt om jag vill, jag vänder inte mina åsikter efter vinden. Varken vatten vax eller hårspray kan tygla mig, jag kan inte tygla mig.

Den andra sigan är min diciplin och min moral när det kommer till att binda sig vid löften.


Top 5 mina tvångstankar på semester
1. leta efter olika chipssmaker
2. titta i affärer efter tampong/bindor-märken
3. äta spagetti och köttfärsås minst en gång.
4. pressa första dagen och bränna mig .
5. simmma långt ut i vattnet för att se vad som händer


  adjökens Adjö

Jag är en rutinerad tågpendlare och vet hur slipstenen ska dras. Detta kan jag inte alltid säga om mina medresenärer. Dettta är ett allt för vanligt fenomen som uppstår när tåget är trångt, och detta gäller först och främst de nya tågen.

JAg står i ingången för det inte finns några sittplatser, detta är jag inte ensam om, utan flera andra står/sitter i ingången där det mullrar är jättekallt och obekvämt. Det kliver på ett gäng med personer varpå någon dumfan alltid kläcker ur sig:
Ska vi kolla om det finns någon sittplats på övervåningen/undervåningen

Varför i helvete skulla alla stå vid ingången och pinas igenom en tågresa om det fanns sittplatser? nej nej, det är nästan tomt i alla säten vi bara står här för att busa lite med alla som går på så de ska tro att det är fullt och vi står här i mullret, kylan och obäkvämt för att vi måste, fast vi egentilgen i gör det utan bra luras.

Människor alltså!


Adjökens Adjö

Igår var jag i Stockholm. Med Jonna, hon fick se det bästa med Stockholm, mina vänner! I en park med några okända män födda -63 som kom från Luleå och hade ett band som hette Rape för dom trodde de bettydde cool när dom var 10 år, de hade gitarrer och spelade lite musik. Sen kom Harry, den okända mannen som inte kunde lyssna när någon pratade av någon anledning.

Världens godaset pizza åts igår av mig och jonna, på primo på söder.

Adjökens Adjö