Jag är en ytterst dålig bloggare

Jag har inte bloggat på länge, kanske detta kan bero på att min dator har kuppat mot mig och har återigen gått sönder. Återigen försvann allting för all framtid. Om min gamla biologilärare mot förmodan skulle läsa det här skulle han muttra under mustachen biologins grundregel "INGENTING KAN FÖRSVINNA, BARA ÄNDRA FORM". det är sant Lenart ingen kan förvinna, men då har all min musik, mina arbeten mitta scrubs och house ärdrat form till något misstänksamt likt ingenting.

Nog pratat om Lennart och om biologi. Nu ska vi fokusera på framtiden, det vill säga att jag ska ha lektion i religion om några minuter.

Ett oktoberlöfte: blogga mer och besöka mormor och morfar mer utan att ta emot pengar från mormor.

Ingen vet bättre än en mamma

igår hade vi spexfoto i skolan. MItt tema blev framröstat och jag kände mig för en gång skull populär. Jag var barack obama om min klass var det amerikanska folket. Temat? frågar ni er själva. Vad var temat? Aliminium och plastfolie. Eftersom det var min idé´tog jag på mig uppgiften att fixa fram det nödvändiga. Jag och pappa tog blien ut till ÖB och 264 meter folie tog jag med mig hem. 

När jag berättar för mig mamma om vilken briljant ide jag fick ser hon orolig ut. Vad nu detta,? tnker jag . Varför ser hon så tveksam ut, idé är ju perfekt. Top Notch, briljant!. 

-Martina, ni får inte plasta in era ansikten. Då får ni ingen luft och det kan sluta riktigt illa! 

JAg blev helt paff. Menar kvinnan allvar? Jag är 18 år, jag får gifta mig, köra bil, dricka alkohol ( inget av dessa exempel är dock aktuella ) men jag behöver att min mamma säger till mig att jag och mina klasskomipisar inte får plasta in våra ansikten. Ja då kan jag bara säga att hon inte kommer att bli glad när hon får se vad vår lärare gjorde på vårt fotto, och han är över 30!  


Adjökens Adjö 

RSS 2.0