martina -

Nu är jag hemma, i mitt hemland, i min hemstad, i mitt hem. JAg är glad. Visst är det kul att prova på ett liv i Paris, staden som aldrig sover. Men gud va trött jag blir. Ingen kan engelska, det är omöjliga att komunicera om jag inte vill fråga" vill du ligga med mig ikväll?" lockande?. Nej, nu känner jag att borta bra men hemma bäst, är så sant som med är sagt.

Sven Wolter var på mitt flyg, både dit och hem. det kändes bra att umgås i kändiskreten i fyra timmar sammanlagt. Något som inte kändes skönt var att man inte kunde göra sig förståd på planet och medela personalen om min hyperallergi mot jordnötter. De kunde inte engelska och verkade inte bry sig om att jag kunde dö. Då ville jag faktiskt bara dö. Speciellt när jag kände vittringen av jordnötter, på planet, där ingen kunde förstå mig.

Nu ska jag äta, köttfärssås med spagetti. Mums

Adjökens Adjö