Knark är bajs, fotboll är en kväll på toan efter lite för många katrinplommon
Ännu ett Jag-hatar-fotbolls-inlägg kanske jag kan tänka mig att det verkar som. Men detta inlägg är based on a ture story, my life story.
Det är dagen efter min fars födelse dag, dagen efter årets kortaste natt, det är dagen innan familjen åker hem från Milano, det är kvällen då Ryssland möter Hollland i fotbolls EM. Det utspelar sig på en sportrestaurang i Milanos undre värld( med undrevärld menar jag att det var i en källare) Det är kvällen jag överväger om jag faktist har superhjälteförmågan, Härskaringsförmågan, Harry potters cape-förmågan att göra mig totalt osynlig inför omvärlden.
Detta är sant, jag kan göra mig totalt onsynlig inför hela världen ögon inser jag efter 20 minuter in i matchen, jag för ingen kontakt med mina bordgrannar "familjen" brukar man kalla dem. Ingen av servitörerna, ingen levande varelse. Jag är onsynlig, fram tills att jag ska gå på toaletten reser mig upp och går förbi storbildsskärmen. En kollektiv suck uppstår, kan den vara riktad mot mig? jag är ju osynlig. JAg stannar upp kollar mig omkring. Händer vifftar i luften, jaha. STÅR JAG IVÄGEN FÖR ER. Står jag ivägen för att ni ska se män i shorts . FÖRLÅT MIG .
Min mamma lovade mig att vi skulle konversera under matchen eftersom jag inte gillar fotboll, men gick med på att gå dit efter som det är en viktigt match mellan Nederländerna, och Ryssland, det vill man ju inte för all del inte missa. Det borde jag ju förstå. När de singlar slant om vem som ska börja med bollen flyttar mamma demostrativt stolen riktat dom teven för att se bättre. Så mycket för den konversationen
Jag känner mig som en kristen själv, som blivit fastspänd på en bår och sondmatas med fotbollsfraser, intravinöst får i mig fotbollsanda och passivt röker fotbollsstatiskiv för att drabbas av fotbollscancer och allt i hopp om att jag ska bli en fotbollsjunkie. En jävla fotbollsnörd som hänger med andra premier leaguepundare. Nej den gubben går inte.
JAg räknar ner minutrarna och tror in inte ta mig fan att det blir förlängning.
Adjökens Adjö
Det är dagen efter min fars födelse dag, dagen efter årets kortaste natt, det är dagen innan familjen åker hem från Milano, det är kvällen då Ryssland möter Hollland i fotbolls EM. Det utspelar sig på en sportrestaurang i Milanos undre värld( med undrevärld menar jag att det var i en källare) Det är kvällen jag överväger om jag faktist har superhjälteförmågan, Härskaringsförmågan, Harry potters cape-förmågan att göra mig totalt osynlig inför omvärlden.
Detta är sant, jag kan göra mig totalt onsynlig inför hela världen ögon inser jag efter 20 minuter in i matchen, jag för ingen kontakt med mina bordgrannar "familjen" brukar man kalla dem. Ingen av servitörerna, ingen levande varelse. Jag är onsynlig, fram tills att jag ska gå på toaletten reser mig upp och går förbi storbildsskärmen. En kollektiv suck uppstår, kan den vara riktad mot mig? jag är ju osynlig. JAg stannar upp kollar mig omkring. Händer vifftar i luften, jaha. STÅR JAG IVÄGEN FÖR ER. Står jag ivägen för att ni ska se män i shorts . FÖRLÅT MIG .
Min mamma lovade mig att vi skulle konversera under matchen eftersom jag inte gillar fotboll, men gick med på att gå dit efter som det är en viktigt match mellan Nederländerna, och Ryssland, det vill man ju inte för all del inte missa. Det borde jag ju förstå. När de singlar slant om vem som ska börja med bollen flyttar mamma demostrativt stolen riktat dom teven för att se bättre. Så mycket för den konversationen
Jag känner mig som en kristen själv, som blivit fastspänd på en bår och sondmatas med fotbollsfraser, intravinöst får i mig fotbollsanda och passivt röker fotbollsstatiskiv för att drabbas av fotbollscancer och allt i hopp om att jag ska bli en fotbollsjunkie. En jävla fotbollsnörd som hänger med andra premier leaguepundare. Nej den gubben går inte.
JAg räknar ner minutrarna och tror in inte ta mig fan att det blir förlängning.
Adjökens Adjö
Kommentarer
Trackback
